Yksinolosta

Eilen muutettiin takaisin Meikun kämpille muutaman kuukauden äidin nurkissa punkkaamisen jälkeen. Kaikki on mennyt yli odotusten - vaikka Lucky onkin ollut jokseenkin levoton ja haukkuherkkä on se kuitenkin rauhoittunut suhteellisen nopeasti. Meillä on Serene-UM pillerit ja DAP haihdutin käytössä helpottamaan muuttoa, joten niistäkin on varmasti ollut apua. Tänään aloiteltiin myös vihdoin kunnolla yksinoloharjoitukset. Muutaman tunnin Lucky sai olla itsekseen ja kaikki vaikutti menneen ihan hyvin. Lähtiessäni se kyllä vinkui ja jäinkin kuuntelemaan hetkeksi rappuun, mutta ääntely loppui kuitenkin melko nopeasti. Palatessani kotiin asunnossa oli hiljaista, rauhallista, kongi oli syöty ja kaikki muutenkin kunnossa. Lupaava alku siis! Toivottavasti jatkuu yhtä hienosti. 

Om ljuden

Under tiden då jag skrev mitt förra inlägg liggandes i sängen med Lucky sovande tätt intill mig påbörjade grannarna ovan sin återkommande kvällssession som påminner starkt om en zumba-timme. Jag låg här och lyssnade på klampandet och dunsandet och på min sovande hund vid min sida och kände sån enorm glädje över hur lugn hon är här hemma nu. Reagerar inte längre på minsta lilla prassel, skäller inte mer normalt på ljuden från gården. Det känns så fint att se henne lugn.

Två månader hemma.

I går den 2. Maj har jag och Lucky varit hemma i Finland i precis 2 månader. En stor stor milstolpe för oss båda.

Den här bloggen har stått död mest för att jag varit så trött hela tiden med att försöka bygga upp mitt liv någorlunda normalt igen. Men nu har två månader gått och det börjar både kännas lättare och se klarare ut igen. Så nu tänker jag ta ett nytt grepp om det här också. Från och med i dag kommer jag uppdatera med minst ett inlägg per dag om något positivt som hänt i vår vardag, om ett stort eller litet framsteg vi gjort eller ens bara med en sockersöt bild om det inte finns några ord. Jag tror det kommer bli jätte bra att fokusera på allt det fina som händer varje dag och varje stund. Allt det som jag så lätt missar eftersom jag sitter fast i min egna stressbubbla och glömmer uppskatta allt det som borde uppskattas. Från och med två månader skall jag börja uppskatta på heltid.